Det som nog fick alla oss Hp-fanatiker att känna skuld och skam var nog då vi fick läsa Prinsens berättelser i Dödsrelikerna. Kommer aldrig riktigt komma ifrån den känslan, hur många gånger jag än läser boken så blir jag så ledsen i ögat då man får reda på sanningen om våran hatade Severus Snape, och ganska blint går över till att älska honom. Men samtidigt så tycker jag inte riktigt att han förtjänar allas våran kärlek så lätt... Visst han är död, han kan inte göra så mycket för att övertala oss, men hur han har betett sig alla dessa år kan man väl inte bara sudda ut för att han råkade älska Harrys mamma? För att han alltid skyddat Harry trots att ingen vetat om det? Alltid då jag funderar på detta så minns jag bakåt mot den gången Malfoy förvandlade Hermiones tänder till valrosständer, och Snape säger till henne "Jag kan inte se någon skillnad". Rena rama mobbningen! Har hakat upp mig lite på just den händelsen eftersom jag blev helt paff då jag läste det, att man ens kan säga så, och Hermione som redan hade komplex över sina stora framtänder.. :( Nåja, kan ju inte säga att Snape inte är en missförstådd karaktär, men han har själv valt det! Han har inte försökt bevisa motsatsen, men han har aldrig heller brytt sig, han har inte ens velat att folk ska veta! Som Dumbledore säger då Snape ber honom att inte berätta om hans kärlek för Lily och om att han tänker hjälpa Dumbledore; "Lova att inte berätta det bästa hos dig?" (Sorry inte nåt ordentlig citat men minns it hela).. Nu är han med Lily, och jag hoppas att han är lycklig. Funderar vidare på Snape senare då. Farväl så länge!



Sista biten i Lilys brev till Sirius som Snape gråter över i ett av hans minnen i kapitlet "Prinsens berättelser" i boken "Dödsrelikerna", hjärtkrossande läsning..

/E